Min grej – vår framtid, vad behövs på svenska?

FSU och Luckan har gjort en utredning för projektet Mun juttu- meidän tulevaisuus. Utredningen rörde svenskspråkiga områden i anslutning till konst-, kultur-, idrotts- och ungdomsfältens möjligheter att i samarbete stöda ungdomarnas välmående för att i fortsättningen kunna ha bättre argument för att tex kunna påbörja EU projekt som stöder det svenska serviceutbudet för unga. Uppdraget gjordes inom Konstuniversitetets delgenomförande och projektets huvudman är Helsingfors universitets utbildnings- och utvecklingstjänster.

Målsättningen med projektet ”Min grej – vår framtid”  är att befrämja sysselsättning och social delaktighet bland ungdomar med hjälp av konst-, kultur-, ungdoms- och idrottsfälten i vårt land. Målet med utredningen är att identifiera uttalade möjligheter till samarbete, verkställda samarbeten samt mönster i verksamheten som kan leda till eventuella samarbetsformer för att stöda ungdomarnas välmående” (Järvinen Tomas, FSU 2016)

Arbetsfördelningen var följande. FSU gjorde själva behovsutredningen i form av att samla information via centrala förbund i Svenskfinland inom området. Luckan sammanställde en skrivelse för vidare rekommendationer i syfte att kunna generera en konkret handlingsplan för att bättre stöda finlandssvenskt ungdomsarbete, sektor- och gränsöverskridande.

Järvinen (FSU) sammanfattar följande åtgärder utifrån respondenternas svar:  
· Behov av mera aktiv kommunikation mellan sektorerna för att stärka banden mellan organisationerna   
· Behov att lyssna mera aktivt på varandra och ungdomarna så att man har största möjliga bild av vad som händer och vad man vill att ska hända
· Regelbundna träffar borde arrangeras där man diskuterar och delar med sig aktuell information för att utveckla samarbetsmöjligheter
· Arrangerande av sammankomster för unga för att skapa ett medlemsomlopp där unga som deltagit själv senare kontribuerar till att bygga upp evenemangen
· Projekt som erbjuder unga möjligheter att pröva på olika saker och därigenom hitta sig själva
· Intresse påtalades för gemensamma EU projekt med finlandssvenska förtecken ifall stöd och initiativ förekommer

I egenskap av Luckans verksamhetsledare vill jag föra fram följande synpunkter och frågeställningar som FSU:s utredning väckte:

Ungdomsarbetet på svenska i vårt land idag kännetecknas av att den är brokigt organiserad, det skiljer sej mycket lokalt och regionalt, och många gånger drivs verksamheterna med hjälp av tredje sektorns aktörer. Kommunernas beredskap att ta sig an ungdomsarbete på svenska varierar mycket och resurserna generellt för ungdomsarbete är knappa.  

Hur ungdomsarbetet bevakas politiskt i kommunerna varierar också. Hur fungerar de så kallade ungdomsfullmäktige och andra inflytandeforum och hur bevakas tvåspråkigheten? Många av dagens lokala ungdomsföreningar drivs av vuxna och vilken är beredskapen för att  trygga återväxten? Är problematiken densamma på svenskt och på finskt håll?

Samhället har också förändrats  och mötesplatser för ungdomarna sker ofta i virtuellt.  Att finnas tillgänglig idag på nätet kräver sina resurser där också tredje sektorn har en central roll som upprätthållare av bl.a. chat- frågetjänster riktade till unga.

Mycket av finlandssvenskt ungdomsarbete betalas privat, dvs med hjälp av bidrag från privata fonder och stiftelser. Hur ser det ut på finska sidan, vem stöder här? Undertecknad efterlyser en genomgång av hur de centrala ungdomsorganisationerna idag finansieras; hur och av vem? Förändringar i statsbidragen, rörande tex de aktörer som definieras som nationella center och som erhåller statsbidrag för detta, ändras senast 2018. Hur kan det svenska här organisera sig för att kunna ta lyra på statsbidrag och anses nationellt trovärdiga och gagna tredje sektorns aktörer även i framtiden? Vilken påverkan har den nya ungdomslagen och hur väl har vi förberett oss?

Idag saknas också en övergripande organisation som har mandat att bevaka finlandssvenska ungdomsorganisationers intressen tvärsektoriellt.  Den nya landskapsreformen inbegriper att det finlandssvenska blir ännu mer trängt och aktörer behöver organisera upp sej i större helheter. Fokus på unga som befinner sig i en riskzon för marginalisering och trycket på en positiv integration av invandrare behöver också tas mer i beaktande än vad som syns i dagens strukturer tex gällande ungdomsverkstäderna och dagens fria bildningsaktörer. Skillnader mellan regionerna och angreppssätten är stora och tvåspråkigheten behöver beaktas.

De svenskspråkiga aktörerna glöms ofta bort att tex i samband med nationella koordineringsprojekt som stöds med hjälp av EU-finansiering, mycket pga av att en naturlig övergripande takorganisation saknas som kan agera och intressebevaka rörande de svenska behoven. Hur är förutsättningarna idag för likabehandling och jämlika förutsättningar för att driva ungdomsarbete på svenska? Målgrupper med specialbehov så som HBTIQ unga har inte samma förutsättningar, för att nämna ett exempel.

Här är en några centrala frågeställningar för uppgörande av en handlingsplan för vidare åtgärder:  
· Utreda finansieringsstruktur och upprätthållarstruktur för centrala finlandssvenska ungdomsorganisationer, att jämföra hur det organiseras på finskt håll
· Hur sköts intressebevakningen och hur är den organiserad? Inom förbund, centrala organisationer, kommun och stat.
· Hur borde man organisera sig bättre för att kunna bevaka och ta lyra på regionala och riksomfattande EU-projekt med de finlandssvenska ungdomarnas behov i fokus? Borde ett projektkontor för EU-projekt med fisv förtecken etableras?
· Hurdan är medvetenheten hos myndigheter och kommuner om de finlandssvenska ungdomsorganisationerna och verksamhet? På vilket sätt fungerar de som tjänsteleverantörer för kunden?
· Hur tryggas kompetenstillförsel av professionell svenskspråkig arbetskraft då utbildningskartan ändras?
· Vilken är förutsättningarna att kunna agera då omvärlden förändras, ss. den nya landskapsreformen, ändringarna rörande NTM-centraler och TE-byråer och deras möjligheter för tredje sektorns aktörer att levererar tjänster som idag sköts av myndigheterna?

Sammanfattningsvis behöver vi en strategi och ett handlingsprogram för hur vi kan stöda finlandssvenskt ungdomsarbete. Dessa borde utformas gemensamt, tex tillsammans med de organisationer som hördes av FSU i nämnda utredning. Temaområden för en strategi för ungdomsarbetet på svenska i Finland kunde vara info och synlighet, delaktighet och påverkan, resurstilldelning och metoder, kompetenstillförsel, det svenska språket och identiteten, projektutveckling, gränsöverskridning och sektoröverskridande arbete.

Med hopp om vidare debatt.

Jessica Lerche
verksamhetsledare Luckan i Helsingfors