Delaktighetens olika former

På Creative and Inclusive Finlands nätverksdag på Gamla studenthuset 19.4 fick vi höra fattigdomsforskaren Anna-Maria Isola från Institutet för hälsa och välfärd berätta om delaktighet. Hon har skrivit boken Fattigdom i Finland och påpekade att det talas på olika sätt om människor som kategoriseras som fattiga eller som mindre bemedlade. Vad som tydligt kan ses i dagens finska samhälle är att fattigdom och ogynnsamma förutsättningar tenderar att gå i arv från förälder till barn.

Isola framhävde att för att känna delaktighet behöver individen känna mening och ha en framtidssyn i vilken framtiden även erbjuder möjligheter. Det är ett tillstånd i vilken individen känner att hen hör till en gemenskap, ett samfund och även känner sig meningsfull. Delaktighet handlar om att kunna ansluta sig till andra människor, till samhället och naturen samt känna att man kan påverka och bli påverkad av dessa. Man vill känna samhörighet och jämlikhet med andra människor. Det är viktigt att kunna känna sig som en del av en gemenskap och att kunna skapa erfarenheter tillsammans med andra i allmänna och virtuella rum. Isola tog upp karnevaler och ritualer som sätt för att främja samhörighet i vilka det, för stunden, inte finns några hierarkier utan där alla hör hemma.

Delaktighetsarbetets tre grundprinciper är följande, enligt Isola;

1. Autonomi - att man har frihet att välja och att man känner att världen omkring en är begriplig, hanterbar och att man har kontroll
2. Växelverkan som överskrider samhällsgrupper - att få de som är marginaliserade att bli aktörer som kan påverka
3. Samarbete och lokal allmännytta - att göra gott tillsammans ökar välbefinnandet

Veronika Ekman, informatör, Creative and Inclusive Finland