1981 | Tukholma, Ruotsi | kuvanveisto

 

 My main interest in my work is confusion, to keep myself in a confused state but a concrete confusion. I want to make the audience to feel the same creative confusion. Låta dom rusa runt i en labyrint som är i sin konstruktion skapad av ett virrvar av tunnelseenden.

 

Att genom förvirringen göra så att den mänskliga hjärnan blir renad från sina referenser till vem konstnär och vad konsept är . sätta betraktaren i den positionen att själv försöka att bygga vidare på oändliga tankebanor . försöka slutföra konstverk i sitt egna sinne . detta gör positioneringen mellan konstnär och betraktare flytande . gör betraktaren till skapare i en mental lek . var är jag . vad är jag .  är jag 1 eller 2 . vad har jag gjort . hur går jag vidare . kan jag koppla min position till det jag nyss upplevde eller till vad jag kommer att uppleva härnest . rusar jag istället bara vidare . irrar runt  väljer att stänga av . gå baklänges eller bara sätter mig ner och fortsätter på tankebanor som aldrig går att avsluta tänja på min mentala förmåga tills min kropp reser sig upp och går vidare.

 

There is no more concrete content then confusion.  That is something that cannot sum up a living human being better. An art piece that not is confusing would not be anything else then a product designed to fit a human constructed art market.