Kansainvälisyys Det Nordiska Magisterprogrammet har sedan 1998 ordnats varje gång en årskurs på svenska institutionen nått sitt sista studieår. En studerande på programmet försöker nu i skrift redogöra för och ur det han står mitt i. Tillika intresserar ”ur”-tanken honom.
Läsåret 1998 – 1999 fick det finlandssvenska teaterfältet möta något nytt. Den svenska institutionen vid Teaterhögskolan genomförde det första Nordiska Magisterprogrammet (NorMa). Dick Idman var i egenskap av professor vid institutionen en av de starka drivkrafterna bakom NorMa, och berättar: ”NorMa kom till som ett internt beslut inom institutionen, inte från någon högre instans.”
NorMa hade en internationell profilering och rekryterade, ur ett nordiskt sammanhang, nya studerande som tillsammans med studerandena vid institutionen bildade den ettåriga s.k. NorMa – ensemblen. Konceptet låg före sin tid.
Om bakgrunden och tanken bakom NorMa berättar Idman: ”Då Teaterhögskolan blev ett universitet fanns det en ny möjlighet till profilering, för oss var det NorMa. Vi ville bredda och öppna upp för en liten svenskspråkig institution i en finskspråkig konsthögskola. Vi ville öppna för de kontakter vi av kulturhistoriska skäl har till Norden. Mera pengar gjorde det möjligt att engagera fler pedagoger, vilket gagnade alla studerande och pedagoger vid institutionen. NorMa-programmet skulle bestå av 4–5 studieperioder med specialinriktning under ledning av en specialist, helst från utlandet.”
Idman hoppades också att arbetet skulle gagna det finlandssvenska fältet: ”Vi ville undvika de finlandssvenska riskerna: att isolera sig eller bli isolerad i en stor finsk enhet. NorMa skulle bli en plattform mellan en rysk-finsk teatertradition och Norden. Vi ville bjuda på det bästa utgående från vår intressanta situation, att vi är finlandssvenskar i en finsk teaterskola med ryska, baltiska och nordiska kontakter.”
Projektet har visat sig vara framgångsrikt: jag studerar på den sjätte upplagan av NorMa.
Riktlinjerna för studieåret är fortfarande de samma. Den s.k. Bologna-processen innebär att NorMa, t.ex. i fråga om att anta studerande direkt till ett magisterprogram, inte längre är unikt och kanske kan ifrågasätta NorMa’s existensberättigande.
Dick Idman har en klar uppfattning: ”Med tanke på NorMa’s framtid skulle åtminstone jag vara färdig att fortsätta på den solida grund som finns. Det är ett framgångsrikt koncept. Varje konsthögskola med självrespekt har idag en plan för och en vilja att driva internationellt samarbete. Det är bra och viktigt. Ett magisterprogram på svenska institutionen skall blicka längre än Svenskfinland. Den självklara riktningen är Norden.” Programmet erbjuder oss studerande en unik möjlighet att under ett års tid fördjupa oss i vårt kommande yrke i en internationell kontext.
Och åtminstone i år förverkligas kontakterna mellan Norden, Baltikum, Ryssland och Finland.
Vi började vårt NorMa-år i augusti med en två veckors introduktionsperiod i Estland. Perioden leddes av Marcus Groth och fungerade som inledning för det filmprojekt vi kommer att genomföra i samarbete med Konstindustriella högskolan och linjen för manusutbildning vid Umeå Universitet. I Estland lärde vi känna varandra och undersökte vilka krav kameraarbetet ställer på skådespelaren. Projektet utmynnar i tre kortfilmer som spelas in senare i vår.
Från Estland och film förflyttade vi oss till Studio 1 på Teaterhögskolan och improvisation. Per Gottfredsson från Stockholms Improvisationsteater, som arbetar i en tradition som influerats av Keith Johnstone, ledde en studieperiod där temat var teater för en ung publik. Det visade sig vara en utmaning att både bemästra tekniken och samtidigt ta ansvar för mötet med den unga publiken. Tyvärr blev bägge delarna en aning lidande. Kanske var temat med den unga publiken en aning inympat i projektet.
Senare på hösten gästspelade vi framgångsrikt på Teaterhögskolan i St. Petersburg. Publiken var förbryllad. De hade aldrig tidigare sett improvisation.
Moderna klassiker var temat för den sista perioden före jul. Det var ett gigantiskt internationellt samarbetsprojekt med studerande från Oslo, Riga, Fredrikstad och Helsingfors och pedagoger från Berlin, Riga och Helsingfors. Vi delades in i mind-
re arbetsgrupper för att arbeta med ”moderna europeiska klassiker”, pjäser som trots att de tillkommit rätt nyligen redan blivit ett slags landmärken.
Resultatet blev fyra produktioner: ”Shopping and fucking”, ”Bildbeskrivning”, ”Iphigeneia” och ”Gagarin Way”. Produktionerna blev väldigt olika till form, innehåll och språk. Jag tycker att helheten på ett lyckat sätt tacklade frågan om modern teater och text: gammalt på ett nytt sätt? Nytt på ett gammalt sätt? Eller, nytt på ett nytt sätt?
Efter nyår följde den verkliga mästarkursen: viewpoints och suzuki under ledning av Ellen Lauren. Som delkonstnärlig ledare för SITI – company i New York och medlem i Tadashi Suzukis teatergrupp i Japan är Ellen i direkt kontakt med källan till de båda metoderna. Hon kunde alltså sin sak. Under tre veckor fick vi, återigen som ensemble, via suzukin skärpa vår målmedvetenhet och fysiska koncentration och via viewpoints-systemet arbeta med vår medvetenhet om tid och rum.
Perioden var väldigt givande och fokuserade åtminstone mig som individ och, vågar jag påstå, oss som grupp. Kursen kunde gärna ha fått vara de fem veckor som var den ursprungliga planen.
I skrivande stund har vi precis inlett den sista teaterperioden under NorMa-året. Det som skulle ha varit ett projekt baserat på Anton Tjechovs noveller under ledning av Erik Söderblom har, efter hans avgång som professor, kluvits och blivit två olika projekt: ”Mephisto” av Klaus Mann under ledning av Kia Berglund från Stockholm och ”Tjechov” under ledning av Andrey Moguchy från St. Petersburg. Även om det är synd att vi inte genomför projektet med Erik, är det en fin möjlighet att få jobba med Kia och Andrey. Med tillförsikt blickar vi framåt mot våra premiärer om ett antal veckor.
Med försiktig tillförsikt blickar jag fram emot att få se framtida NorMa-premiärer.
Skribenten har försökt behandla dåtid och nutid, och vill tro på framtid.
NorMa, yhteispohjoismainen näyttelijäntyön maisteriohjelma, aloitettiin vuonna 1998 Dick Idmanin ollessa ruotsinkielisen näyttelijäntyön laitoksen professorina.
Teatterikorkeakoulu valitsee ruotsinkielisiä näyttelijäntyön opiskelijoita koulutukseen joka kolmas vuosi. Opintojen viimeisenä vuonna mukaan otetaan pohjoismaisia opiskelijoita suorittamaan maisteriopintoja laitoksen opiskelijoiden kanssa. Nyt on käynnissä ohjelman viides kerta.
NorMa-vuodesta rakennetaan monipuolinen kokonaisuus, johon kuuluu ulkomaisia opettajia ja haastavia produktioita. Useasta suunnasta tulevat vaikutteet ovatkin kasvattaneet TeaKin ruotsinkielisen koulutuksen kiinnostavuutta. Suomenkielisen ja muun pohjoismaisen teatterin ohella vaikutteita ammennetaan Baltian maista sekä Venäjältä.
NorMa edustaa käytännön kansainvälistä vuorovaikutusta, jolla on usein myös jatkumo. Monet entiset NorMa-opiskelijat ovat jatkaneet yhteydenpitoa opintojen jälkeen osallistumalla erilaisiin projekteihin ja verkostoihin.
Carl Alm erittelee kokemuksiaan, kun opiskeluvuosi on loppusuoralla.
Tiivistelmä: Marianne Möller