LINDA EMILY AL-GHUSSEIN
1977 | Tukholma, Ruotsi | kuvanveisto
Bye Bye Friends
Jag har nu arbetat som konstnär i över tio år och känner att det är dags för ett konstnärligt uttalande, inte bara för att förstå själv vad jag gör utan även för att andra ska förstå vikten av den fria konsten i samhället.
Idag när kapitalismen styr ekonomin, blir konsten allt mer marknadsstyrd vilket gör att konsten blir allt mer beroende av att kunna säljas. Ett fåtal konstnärer som inte gör produktiv konst får en plats i samhället men skrämmande många intressanta konstnärer försvinner ut i intet.
Jag vill visa på vikten av att folket – då menar jag medborgarna, behöver olika slags konst för att upptäcka sin egen smak och uppleva sina sinnen. Konstformer som film, foto, litteratur, teater, cirkus, performance, osv är något som inte kan styras av pengar utan måste få respekteras i sin egen natur.
I min konst är den direkta upplevelsen det viktiga, upplevelsen av mötet med material, upplevelsen av våra olika sinnen med konsten. Genom att bygga upp installationer skapar jag fiktiva världar där åskådaren kan gå in i och uppleva konsten med hela kroppen. Min förhoppning är att denna upplevelse väcker en känsla, en tanke, en ide’, ett samtal…
Bye Bye Friends startade i tanken kring en flock fåglar som skapar en formation. Vi ser dem som en grupp som rör sig men inte som individer med egna viljor, känslor och begär. Från långt håll ser de likadana ut men ger vi dem lite tid ser vi deras individualitet.
I Bye Bye Friends är varje fågel uppgjuten i gips från samma grundform, men genom textil, silikon och lera gör jag varje fågel till sin egen individ. Precis som fåglar är vi människor olika. Även om vi skapar band mellan oss är våra känslor, viljor och begär individuella, inte minst i vår upplevelse av konst.
Konsten ska vara fri från marknadskrafter och luftkrafter. Idén av fåglar utan vingar som måste få hjälp att flyga iväg är en visuell bild jag har velat förverkliga länge. Titeln är ett avsked men också en början på något nytt och okänt. Genom möten och samtal med besökarna som ser min konst förverkligar jag verket i gemensamma tolkningar. Jag som konstnär bär inte på svaret eller hela sanningen utan den är levande och föränderlig.