Kuvankevät

En vecka sen vernissagen.

I torsdags och fredags städade jag lite i min atelje. Och igår gick jag i cirklar. Kände mig som ett djur i bur. Idag har jag börjat med några nya skulpturer så livet känns lite enklare.

Har unnat mig sovmorgon tre dagar i rad. Nu är klockan 07:48 och jag sitter med en kopp kaffe i handen. Igår var min kusins man Rio på skolan och tog bilder. Skönt att få hjälp av en fotograf med det. Städade på ateljen för där har det varit ett enda stort kaos de senaste dagarna. idag ska jag nog städa lite till samt sätta igång med nya skulpturer.

Nästan färdig.

Igår kom jag till skolan vid tio på förmiddagen. Började lugnt och systematiskt ordna med det sista. När jag bar ner min stora landskapsmålning insåg jag att jag måste ordna lite gräs och träd, för annars skulle det inte fungera som jag tänkt med fönstret och utsikten. Satte alltså igång att måla lite träd och gräs. Fick ett trevligt avbrott när jag åt lunch på en thai-restaurang med Anna. Vi satt ute och njöt av solen.

Vid fem började tröttheten sätta in. Vid sex kom min hanledare Leonora Fredriksson, gav råd och peppade. Vid tio hade jag mätt fel och därmed beskurit min  fönsterkuliss alldeles för mycket, samt lyckats ha sönder glaset i en av de små ramarna när jag häftade fast en ståltråd på baksidan.

Det fanns inget annat att göra än att åka hem och sova.

 

Målningar har börjat dyka upp på väggarna och vissa är helt färdiga med att hänga sina verk. Det kommer bli en bra utställning!

Jag är trött i kroppen. Har fortsatt med den goda vanan att vakna strax efter sex på morgonen. Igår hann jag nästan med allt jag skulle. Men forfarande är det mycket att göra. Nu ska jag ut med hunden.

 

Jobbar på högvarv.

En vecka kvar. Ser fram emot att vernissagen. att kunna andas ut.

Känner mig helt slut. Och fortfarande har jag tusen saker jag måste göra. Har gått upp klockan sex varje morgon den här veckan. Kommer då runt halv nio till skolan. Jag har mest sytt. så nu är jag helt urless på att sy. Önskar dåligt väder så jag inte ska bli frestad att sätta mig ute en stund. I helgen har några fantastiska vänner lovat att ta barnen. Så då ska jag arbeta maniskt.

Dagen

05:55 vaknar av mig själv

06:05 stiger upp

06:10 en promenad med hunden

06:50 Frukost, väcka barn

07:20 Tandborstning, påklädning

07:30 Lämnar hemmet

07:40 Dottern på dagis

08:15 kommer till skolan, syr lite

09:07 Hämta parkett

10:20 tillbaks på skolan.

11:10 Lunch

11:30 skulpturer in i ugnen

11:50 sy sy sy

14:10 kaffe

14:25 måla lite skulpturer

15:50 brandlarm på skolan (någon på dansskolan har bränt nudlar)

16:05 Lämnar skolan.

16:45 handla

17:00 hemma och lagar middag

 

Leila Khaled ska tala på syndikalisternas första maj firande i Stockholm.  Jag skulle vilja vara där. Inte bara för Leilas tal, utan för att 1a maj är bäst i Stockholm. Mitt första år i Finland bodde jag i Karleby. Det fanns ett litet första-maj tåg. Det var väl kanske 50 personer. Förrutom första maj tåget visade raggarna upp sina bilar och förrutom raggarna så hade några krista frikyrkor Jesus marchen. Annars är det mest fyllla under vappen i Finland.

 

Men knappt två veckor kvar börjar jag bli stressad.

Hur ska jag hinna att göra färdigt mitt verk och samtidigt hitta den här snygga outfiten till vernissagen?

Andra natten i rad jag har mardrömmar om mina skulpturer. I går natt drömde jag att glasyren hade runnit av och istället låg som en stor klump längst ner på skulpturen. Dessutom hade de ändrat form. På något sätt hade de blivit helt platta, nästan två dimentionella.

Och i natt öppnade jag keramikugnen och upptäckte att mina två huvuden som såg bra ut igår nu hade spruckit.

 

I stockholm var snön borta. Jag såg krokus, scilla, snödroppe och tussilago. Satt ute och åt lunch.

Idag skiner äntligen solen i Helsingfors. Våren är på gång.

Det är lustigt att när man har tusen saker att göra så kommer det gärna tusen saker till som ska passas in. Jag har förträngt att jag måste ta andra delen av mitt körkort. Borde ha gjort det förra hösten eller förra våren. Ja ja, nu blir det gjort iallafall.

Solen sken när vi steg av färjan och promenerade mot slussen.

Hade väl kanske inte förväntat mig något annat heller.  Att det är mer vår i Stockholm än i Helsingfors. Om du ska till Stockholm så missa inte Vodou utställningen på etnografiska!

Idag har jag arbetat hemma.

Är förvånad hur lång tid det tar att sy  två fåglar.

Regn

Imorse gick jag en längre promenad med min hund i ösregnet. Nu är våren här tänkte jag. Äntligen regn och inte snö.

 

Alla som gillar kultur borde se på KOBRA. Ett väldigt bra kulturprogram på SVT.

Under flera veckor har jag gjort allt annat än att måla. Till slut började jag fundera över om jag omedvetet hittat på en massa andra arbetsuppgifter för att slippa ta tag i måleriet. För mig är målandet mer tidskrävande än t.ex. skulptur.  Som att jag måste anstränga mig för att se. Eftersom jag går på måleriavdelningen på skolan så har jag kanske också högre krav på vad jag ska prestera när det gäller mitt måleri. 

Rött hår och fräknar heter den här godbiten.

 

Födelsedag

Hipp hurra för mig som fyller år idag!

Lagom stressad är jag. Syr som en galning och ändå blir jag inte färdig. Det som jag trodde skulle ta 3-4 dagar har istället tagit två veckor.

sol-dyrkaren

Våren vad jag har längtat efter dig! Underbara sol. Allt känns så mycket lättare. Idag har jag varit på en lång promenad med våran hund Björn. Att man kan bli lycklig av väder.

Här är från min atelje. Jag har börjat sy.

I skulptursalen händer det spännande saker, när Anna Rokka bygger till slututställningen.

7 veckor kvar.

På vägen hem sjöng Jenny Wilson så vackert för mig medans jag studerade mina medresenärer.  Metron skrammlade och knarrade, liksom spårvagnen gjort lite tidigare på dagen. Ett olycksbådande tecken? Tankarna vandrar från mina medresenärer till den senaste veckans händelser i världen. Naturkatastrofer och krig. Och här sitter vi på väg hem och allt är som vanligt. 

 

När livet känns som taget från en surrealistisk pjäs.

Igår träffade jag Ida Koitila på taikalamppu café, som ligger uppe vid Björnparken. Detta är ett ställe där ungdomar från det närliggande estetiska gymnasiet samlas. När jag steg in klockan tolv var alla bord förrutom ett upptaget. Jag slog mig ned vid det lediga bordet. Brevid satt det en äldre dam med mustach.

(hon var mycket sötare än damen på bilden)

Mustachkvinnan stirrade ogenerat på mig. När jag fick in min enorma mandelbulle gjorde hon stora ögon och genom charader visade hon att jag skulle bli tjock och måste gå ut och gå efter denna kaloribomb. Efter 10 minuter kom Ida och vi bytte till ett annat bord som blivit ledigt. Bullen försvann snabbt i min mun och mustachkvinnan kom bort till vårat bord för att stå och stirra ännu lite mer, samt skratta åt min glupskhet.

Som dom hårt arbetande kvinnor jag och Ida är började vi fila på vår ansökningstext. Det hade inte gått många minuter förrän en tjej skrek till och en man i 30-årsåldern föll av sin stol. Han hade fått ett epilepsianfall. Ungdomarna vid bordet brevid var snabbt uppe och det diskuterades hur man skulle gå till väga för att hjälpa mannen. Ägarinnan ringde ambulans som snabbt kom på plats. Mannen leddes ut med en präktig bula på skallen och ordningen var återställd. Mustachkvinnan skulle dock än en gång komma fram till vårat bord och illustrera epilepsianfallet och sin oro för att det hade gått så illa genom sitt livliga kroppsspråk.

 

06:15 Väckarklockan ringer

06:20 Jag stiger upp

07:00 Frukost

07:30 Sonen lämnar huset på väg till skolan. Förhoppningsvis har dottern vaknat vid det här laget. Om hon har det så ska hon kläs på och får äta på dagis. Men oftast vägrar hon vakna, och jag blir kvar hemma till nio.

09:00 på väg till skolan via dagis

09:45 På skolan, arbetsdagen kan börja!

Får se om huvudet klarar sig utan sprickor. Bilden är från skolans keramikverkstad.

 

Igår gjorde jag en fruktansvärd upptäckt. Kroppen till en helfigur jag gjort i lera har spruckit på några ställen. Alltså måsta jag göra hela kroppen på nytt för att vara på den säkra sidan. som ni säkert förstår innebär det här stora förändringar i mitt tidsschema.

Dom som känner mig vet att jag är svag för ugglor.  Därför så måste jag bara säga att det är fantastiskt att det bor en berguvs-familj mitt i centrala helsingfors!

Klockan är åtta denna soliga tisdagmorgon.

Och jag känner mig minst sagt effektiv. Sonen är på skolan, dottern lämnad på dagis, hunden rastad och kaffet  snart bryggt. En utmärkt start på dagen. Idag ska textilfärger inhandlas och några schabloner skäras ut, allt enligt veckans arbetsschema som jag skrev igår.

Med drygt 8 veckor kvar drabbas jag stundtals av panik. Hur ska jag hinna med allt? Blir slutresultatet som jag tänkt mig? Andra stunder är allt under kontroll och det känns som jag har all tid i världen. Nu ska jag skriva ett ordentligt schema för nästa arbetsvecka. Med ordning och reda  kommer jag ro allt i hamn!