Karl Ceder
1982, Skövde, Ruotsi
maalaus
Jag målar tid och cyklar i rymd
En mörk svart ogenomtränglig vägg av skog står givakt, den suger in mig. Utdragna violetta skuggor stryker ut med vägen. Jag cyklar in i mörkret. Hastighet är min rörelse, vi blir ett tillstånd, en dimension. Bergets enorma massa och tyngd reser sig monumentalt.
Att nå toppen kräver ansträngning, en ansträngning som övergår i ett transliknande tillstånd. Där upplevelsen är kraft motsatt massa, motsatt motstånd. Jag forcerar all min kraft ner i pedalerna. Serpentin efter serpentin. Mitt hjärta rusar, jag andas djupt, lungorna vecklar ut i sin maximala volym. Lungblåsorna diffunderar, byter koldioxid mot syrgas, mina lungor sprängs, mina armar domnar, det sticker i fingrarna.
Har jag nått fram? Är detta toppen?
Mina tankar är alla mina sinnen. En öppning. Jag ser.